...aldrig säga att saker och ting börjar att ordna upp sig, eller att man ser ljust på tillvaron igen. För allt som oftast så blir det då bakslag. Idag då Anders klippte gräset, så lyckades han slå sönder ena bilrutan med en sten från gräsklipparen. Vi har försäkring -visst- men det är ju alltid en självrisk ändå på 1500:-.
Jag känner mig fortfarande risig (om än bättre), och blir inte direkt på bra humör av att ligga i soffan....Internet är tillbaka, i alla fall på de övre våningarna. Men naturligtvis så förstörde blixten även internetkabeln som går ner till källaren. Och det innebär att en ny kabel på MÅNGA meter också måste inhandlas. Den måste även dras om ner till källaren. Så fram med ALLA möbler, och bort med ALLA lister samt riva upp den gamla kabeln som så fint spikats fast, och spika fast den nya...ända ner till källaren. FY FAN säger jag bara!
Och som om inte det vore nog så har en närstående svikit mig och Anders. Anmält oss till- och tagit kontakt med något MYCKET otrevligt. Visst, det fanns ingen som helst grund till det och allt kan läggas ner -MEN! Det tar enormt på psyket ändå, och man blir oerhört ledsen!
Sist men inte minst, så är jag väldigt orolig för sonen och hans sjukdom -DIABETES typ 1, med allt som hör till- som han inte tar riktigt på allvar (trots att han är 19 år) Jag står dessutom helt själv i min kamp som förälder, då hans pappa inte ens hejar på sina barn då han springer på dem ute (om jag eller Anders är med) Anders har själv varit med om detta, så det är han som har sett det med egna ögon...Och det agerandet säger väl en hel del om deras pappa, samt om min "kontakt" med honom? Jag har länge undvikit att hänga ut honom, men nu får han faktiskt ta konsekvenserna av sitt handlande! Väx upp liksom!
Förlåt för mitt gnälliga inlägg, men detta behövde jag få ur mig just nu.
Bilderna är från mitt favoritskåp, samt dess innehåll.
Och här nedan har ni ett par bilder på dagens inte-svårt-att-hålla-sig-från-skratt-händelse...
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar